Det som inte kan utplånas

Det ryms mycket i den här diktsamlingen. Den handlar å ena sidan om hur det är att utsättas för rasism. Rädslan, sorgen och våldet som kommer med det. Mulinari skriver om hur det är döpas efter en släkting som mördats, hur smärtan liksom ekar över den nya generationen. Men å andra sidan handlar dikterna om förälskelse och lycka, det fina i att hitta varandra och stärka varandra, oavsett om det är med omtanke, öl eller hångel. Det finns nästan inget jag i diktsamlingen, utan läsaren får följa med i olika slags vi istället: familjen, kompisarna, aktivisterna. Jag blir både rörd och förbannad, stärkt och mjuk. En ganska underbar diktsamling helt enkelt.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Nina Pascoal den 23 oktober 2019