Ensamhetens århundrade

Hertz argumenterar starkt för att växande ensamhet är ett hot mot en tolerant och inkluderande demokrati. Hon ser det som en konsekvens av bland annat nyliberalismen, hur vi bor och arbetar, storstäder och den tekniska utvecklingen. Som en person med relativt stort behov av självvald ensamhet känner jag att det bitvis är en väl svart och ensidig bild som målas upp. Men oavsett om man håller med eller inte är detta en mycket intressant och tankeväckande bok om vårt samhälle och hur vi kan stärka vår samhörighet och gemenskap i spåren av pandemin.