Historik: Ängelholms Stadsbibliotek

Ängelholms stadsbibliotek började verksamheten 1865 som ett resultat av ett beslut fyra år tidigare. Då avsattes hundskattemedlen för biblioteket.

De första decennierna verkar biblioteket ha funnits hemma hos styrelsemedlemmar, och fört en mycket tynande tillvaro i brist på penningtillskott. I slutet av 1880-talet låg biblioteket hemma hos mamsell Dock, Storgatan 6.

I mitten på 1890-talet började ett nytt intresse märkas hos de styrande. Biblioteket flyttades nu till Brembergska skolhuset, och från 1905 låg det i den nya folkskolan. Som bibliotekarie fungerade folkskolläraren Melin, efterträdd av dottern Ester. Under Olga Fribergs regemente på 1930-talet infördes kortkatalogen och de öppna bokhyllorna, där var och en själv kunde välja sina böcker. 1946 stod Socialvårdhuset vid Nya torg färdigt, och där flyttade stadsbiblioteket in på andra våningen.

Året därpå anställdes Gunnel Ohmer, som sedan var stadsbibliotekarie i nästan 30 år. Under hennes tid utvecklades biblioteket till ett av de, i förhållande till invånareantalet, mest utnyttjade i landet. Trångboddheten avhjälptes till att börja med genom expansion inom huset, men på 1970- och 80-talet stod det alltmer klart att lokalerna var urvuxna. Efter en lång kommunal debatt beslöts om ett nytt stadsbibliotek vid Stortorget.

Det nya biblioteket, som stod klart sommaren 1987, ritades av Jörgen Michelsen, som både anpassade huset till den känsliga miljön vid Stortorget (en låg fasad, tegeltak i samma kulörer som rådhuset och tingshuset) och bidrog med något nytt genom grått säckskurat tegel, bordeauxröda snickerier och metallpartier. I huset finns också en restaurang, en hörsal, ett speciellt Ängelholmsrum för de lokalhistoriska samlingarna samt ett bild- och textarkiv. Galleri Moment finns också i huset.

Inne i biblioteket finns en c:a 7.400 år gammal ek, som hittades under dyn på åbotten vid byggandet av Sockerbruksbron 1982.

Text ur Ängelholm från A till Ö : hembygdsboken 2000