Koka björn av Mikael Niemi

Kokt björn – ja hur smakar egentligen kokt björn? Som gris korsad med tjäder, sägs det i Mikael Niemis roman med just namnet Koka björn. Men det är inte som föda björnen spelar sin roll i sagda bok. Nej, snarare som odjur och människodräpare. Problemet är bara att de bestialiska dråpen fortsätter även efter det att björnmonstret är såväl infångat som kokt.

Berättaren i boken är den fattige och utsatte samepojken Jussi. Pojken har blivit ”adopterad” av traktens prost Lars Levi Læstadius. Prästens namne och förlaga verkade som väckelsepredikant i nordligaste Sverige i mitten av 1800-talet och la grunden till en sträng pietistisk tolkning av Luthers läror. Han predikade mot såväl supandet bland samerna som mot den överhet som utnyttjande de samma. Læstadius tar sig an Jussi och lär honom att både läsa, skriva och till och med att predika.

Romanen utspelar sig mitt i sommaren 1852. I byn Kangis försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Likt en Tornedalens Sherlock Holmes iakttar prosten spår och ledtrådar som traktens inkompetente suput till landsfiskal missar i sina undersökningar. Och med sin lärjunge till hjälp bestämmer sig prosten för att fånga den som våldfört sig på kvinnor i bygden.

Koka Björn är en mycket innehållsrik och fängslande roman och får mig att tänka på Umberto Eccos klassiker Rosens namn, där läromästaren William av Baskerville tillsammans med sin lärjunge nystar i ett mysterie med döda munkar i ett Norditalienskt kloster. Niemis berättelse är på samma gång en kulturhistorisk lektion – samerna -, en religionshistorisk genomgång – læstadianismen -, en historiskdeckare – vem är förövaren? - och en språkkurs – samiskan.

Den 26 oktober är det åter dags för det traditionsenliga Litterära Gästabud som Landskrona Stadsbibliotek anordnar tillsammans med vänföreningen Bibliotekets Vänner. I år gästas biblioteket av Sara Paborn och Mikael Niemi.