Kvinnan som sålde hästar av Seichō Matsumoto

Seichō Matsumoto (1909-1992) är i hemlandet Japan känd som den största inhemska författaren av kriminalromaner, och som omdanare av genren. Bara en av hans böcker, Kvinnan som sålde hästar, finns i svensk översättning (Vestigo AB 2017, övers. Hans-Göran Ankarcrona). Den är synnerligen läsvärd.

Baksidestexten introducerar oss till handlingen: ”I Kvinnan som sålde hästar från 1977 utgör de dåliga tiderna för den japanska textilindustrin den sociala bakgrund som tvingar aktörerna till drastiska och fatala beslut. I den här oblodiga historien har en oattraktiv vd-sekreterare med stalltips som bisyssla och en plågad underleverantör i textilbranschen de två huvudrollerna.” Av detta kan vi sluta oss till att det är fråga om en socialrealistisk roman om ekonomisk desperation. Och visst ger dessa rader också ett ganska torrt intryck? Vad som inte framkommer lika tydligt är att det är en mycket annorlunda kriminalroman.

Som läsare tävlar vi inte med någon polisinspektör eller privatdetektiv om vem som lägger pusslet snabbast. I stället följer vi brottslingarna, får uppleva deras vardag och de omständigheter som leder dem in på brottets bana. Vi upplever deras desperation och stress. Vi ser dem begå misstag. Desperationen tilltar. Ibland verkar det som att polisen är dem på spåren. Ibland verkar det mer hoppfullt…

Kvinnan som sålde hästar är en bok om korruption, rigida maktstrukturer och ekonomisk snedfördelning, ett kritiskt inifrånperspektiv på 70-talets Japan och, inte minst, en märklig och mästerligt utförd kriminalroman.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Arvid Alfredsson Grahn den 22 mars 2018