The Dispossessed av Ursula Le Guin

För några år sedan läste jag science fiction-klassikern The Dispossessed (1974) för första gången, och det påverkade mitt sätt att se på och tänka på verkligheten. I alla fall den del av verkligheten som är samhället, det sociala, ekonomiska, politiska. Le Guins science fiction (sf) har inte det naturvetenskapliga fokus som många sf-författare har; science-ledet i begreppet innebär för Le Guin främst sociologi, antropologi och psykologi. Trots detta är huvudpersonen Shevek fysiker, och hans vetenskapliga gärning är en viktig del av handlingen.

Romanen har undertiteln ”An Ambiguous Utopia”, alltså ”En tvetydig utopi”, och det är i tvetydigheten som bokens styrka ligger. Tvetydigt eller dubbelt är det på flera sätt. Det handlar om två väldigt olika samhällen på tvillingplaneterna Anarres och Urras, som cirklar runt varandra och är varandras månar. Det anarko-syndikalistiska samhället på den karga planeten Anarres framstår till en början som både välfungerande och önskvärt. De fria anarkisterna på Anarres härstammar från revoltörer från Urras, som fick bosätta sig på den då obebodda planeten eftersom regimen ville bli av med dem. På Anarres, där varken ägande eller pengar finns, kallas Urras invånare för propertarianer och profitörer. Shevek blir inbjuden att besöka staten A-Io på Urras för vetenskapligt utbyte, och blir den första från Anarres att besöka Urras på 170 år. Det bördiga Urras ter sig för honom närmast paradisiskt. Men efter hand inser Shevek att hans värdar bara låter honom se väl valda delar av A-Io. De begränsar hans rörlighet genom att hålla honom upptagen. Och så börjar de öva påtryckningar för att få honom att avsluta arbetet på sin teori om tiden. Shevek misstänker att de vill monopolisera och göra vinst på hans forskning. Och vad är det de döljer för honom?

Även det anarko-syndikalistiska samhället på Anarres är problematiskt. Där finns inga lagar, men sociala konventioner cementeras gradvis och gör livet som fri anarkist till en praktisk utmaning. Handlingen pendlar mellan Anarres och Urras. Hela tiden följer vi Shevek. Vartannat kapitel utspelar sig på hans hemplanet under de första 30 åren av hans liv, och vartannat på Urras då han i 40-årsåldern är på besök där. På det filosofiska planet är boken en kollision mellan politiska system, mellan individ och kollektiv, mellan natur och etik. Det är levande, trovärdigt och genomtänkt. Le Guin skriver utan omvägar. Ingen onödig grannlåt. Orden är väl valda och jag tar det hon skriver på största allvar. Hennes text är en röst som får alla i rummet att tystna och lyssna andaktsfullt.

Jag skrev inledningsvis att läsningen fick mig att se och tänka på verkligheten på ett nytt sätt. Med det menade jag inte att jag blev anarkist eller revolutionär. Snarare har Le Guins sätt att vrida och vända på saker, observera samhället, ifrågasätta motiv och drivkrafter och lyfta fram det bakomliggande, satt sina spår. Tiden under och efter första genomläsningen av The Dispossessed är bättre och rikare än tiden före. Jag kan inte ge ett högre betyg till en bok.

2014 tilldelades Ursula Le Guin Medal for Distinguished Contribution to American Letters. Andra medaljörer är Toni Morrison, Joan Didion, John Updike och Norman Mailer, så hon är i gott sällskap. För The Dispossessed tilldelades Le Guin i stort sett alla större sf-utmärkelser. Med rätta. Romanen är ett exempel på hur sf-genren är ett utmärkt forum för dryftandet av tunga och viktiga frågor om kultur, samhälle, genus och politik. Boken finns i otaliga upplagor på engelska. I svensk översättning heter boken Shevek.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Arvid Alfredsson Grahn den 10 maj 2017